I Lördags avgjordes fjärde tävlingen i årets DM, Vilda Ryds Racet. För andra tävlingen i rad satt Michaela Lindblad i högerstolen, sammarbetet funkade ju kalas i Rojarundan så vi båda var taggade till tusen. Vädret i Ryd bjöd på allt tänkbart, solsken på förmiddagen som skulle växlas till riktiga regnskurar under tävlingen. Detta gjorde oss bara en mer taggade då utmaningen att köra på de fina vägarna blev betydligt svårare att bemästra.
Ut på SS1 märktes det tidigt att man fick leta lite fäste och passa sig för att gå på svängarna för fort, men utan några större kriser satte vi upp ett bra tempo. Detta räckte till en andra td i klassen, 3 sekunder efter värsta konkurrenten Robert Karlsson. Sträckan var bara ca 5 km å en bra uppladdning inför SS2 som var dagens längsta, 16 km lite drygt. Här skulle vi ladda på duktigt för att försöka få till en riktigt bra tid i klassen. Allt gick riktigt bra på sträckan, riktigt fint flyt första milen som innehöll en lite längre bit på asfalt. Efter en mil så började vi skymta Kenneth Nilsson framför oss och den naturliga jaktinstinkten kom direkt fram. Detta ledde till en del riktigt yviga svängar men Michaela fick snart ner mig på jorden igen. Sen dröjde de inte länge innan Kenneth hur snyggt som helst släppte åt sidan så vi kunde passera utan att vi knappt förlorade någon tid alls, TACK för ett riktigt sportsligt uppträdande!
Så in på service fick vi reda på att vi varit snabbast på sträckan me 12 sekunder! Dock hade Robert tappat lite tid då han blev nedvinkad då han skulle passera framförvarande bil som kört av. På servicen gjorde sedan vårat serviceteam ett kalas jobb, Ola justerade lite cambervinklar å Sofie var ett bra stöd, tack för att ni finns.
SS3 gick sedan i lite för lugnt tempo, så här tappade vi hela 7 sekunder på Robert. Lite förgrymmade tog vi sedan tillbaka 2 av dem på SS4, som för övrigt var ruskigt svårkörd de första 3 km då de var riktigt lerigt. Med en ledning på 3 sekunder skulle det laddas ordentligt på sista.
Denna sträckan var en bit av den berömda Åbogen och här måste naturen velat tävlingen riktigt väl för här syntes inte ett spår efter något regn. Helt underbar väg gjorde verkligen att de kunde laddas duktigt för att försvara ledningen. I mål sa både jag och Michaela att nu ska han ha fått stått upp och gasat för att fått slå oss. Inne vid slutmålet fick vi reda på att Robert verkligen hade gasat som bara den, han slog oss med 2 sek på sträckan. Men detta räckte inte för att han skulle gå förbi så det blev en andra 10 poängare i dm!
Tack alla som hjälpte till för att nå segern denna dag, Michaela som är kanon i högerstolen, servicen som gjorde ett kanonjobb, men kanske framförallt Kenneth Nilsson som så snyggt släppte förbi oss. Med en segermarginal på 0.9 sekunder kunde en svår passering kostat oss segern, TACK TACK.
Nu väntar de sista med att få Polon klar inför tysklandsresan, som hela teamet ser fram emot. Tyvärr kolliderar detta med nästa dm tävling i vimmerby, men vi får försöka bjuda upp till kamp i de tävlingarna som återstår sen. Förhoppningsvis kan Michaela fortsätta åka med då också, men det får visa sig då hennes ordinarie förare Kjell Fransson snart kan vara tävlingsklar igen.
/Stefan
